Nyttan med djur!

Djur får barn och vuxna att må bra både fysiskt och psykiskt

Hälsoeffekter:

  • Minskad stress

  • Sänkt kolesterol och triglyceridnivå

  • Ökad överlevnad efter hjärtinfarkt

  • Färre hälsoproblem och ökad livskvalitet

  • Färre läkarbesök

  • Minskad ensamhet

  • Trygg och pålitlig vänskap

  • Minskad rädsla och ängslan

  • Ökad rörlighet och aktivitet

  • Snabbare mognad och större ansvarstagande bland barn

  • Bättre självförtroende för unga

  • Stöd för barn vid skilsmässa

  • Färre depressioner

  • Lättare att klara en anhörigs bortgång

  • Terapeutisk hjälp för psykiskt handikappade

 

Endorfinerna är kroppens egen smärtlindring och när de frigörs i mindre mängd får de oss att känna välbefinnande.

Endorfiner i mindre mängd utlöses även när vi klappar och kelar med våra husdjur.

Vi känner att det är behagligt och att vi mår bra.

Den som har ständig värk kanske till och med får igång så mycket endorfinproduktion att värken lindras.

 

 

Djur kan användas i terapi och rehabilitering - det ger bland annat:

  • Ökad kroppskännedom

  • Kommunikation och samspel med djur bl.a. genom kroppsspråk d v s ickeverbal kommunikation

  • Träning av balans, koordination, rörlighet, styrka och uthållighet

  • Reglerad fysisk och psykisk spänning

  • Hantering av rädsla inför något/någon som är stor, stark och i viss mån skrämmande

  • Att individen får känna sig modig och utveckla sin inre styrka

  • Möjlighet att ersätta negativa tankar och få positiva erfarenheter

  • Tydliggörande av att individen själv styr situationer, d v s hon/han träna tydlighet/konsekvens i verbal- och icke-verbal kommunikation

  • Att ta fram viljekraft och sätta mål

  • Att hitta egen kontroll / släppa egen kontroll

  • Ökad empatisk förmåga hos den enskilde individen

  • En känsla av överblick av vad som händer, en förståelse, en uppfattning av mening och en känsla av tillit.

 

 

 

 

Om vi lär barn att vara snälla mot djur, så blir de också snälla mot varandra.
Det finns nu också vetenskapligt bekräftat.
Frank R. Ascione, professor i psykologi vid universitetet i Utah i USA har studerat det här.