Gårdens historia
  
Vid byarnas utkanter, avsides från de egentliga gårdarna, låg förr torpen. Från början var torpen små odlingslotter - för små för att räknas som gårdar - som blev utlagda på by allmänningen och bebyggda. Under 1600-talet uppstod inom skattlagda hemman och adliga säterier underlydande torpställen. Med organiserandet av det s k indelningsverket i slutet av 1600-talet ålades vidare bönderna att upplåta jord för de indelta soldaterna - ett torp med stuga och erforderliga uthus, kåltäppa, 1/2 tunnland åker och äng till två lass hö. Därmed tillkom de grenadjärtorp, ryttartorp och truslagarboställen som ännu kan finnas kvar i utkanten av de gamla byplatserna. Ofta fick de emellertid flytta i samband med de gamla byarnas utskiftning

Det var emellertid först med det sena 1700-talets och 1800-talets väldiga befolkningstillväxt som torpbebyggelsen fick en verkligt betydande omfattning. Från större skatte- eller frälsegårdar avsöndrades eller uppläts små markområden, ofta i form av s k dagsverkstorp, där brukaren som ersättning för upplåtelsen var skyldig att göra ett visst antal dagsverken vid huvudgården. Det var vanligen mindervärdig mark som erbjöds torparen. Allt djupare in i skogarna trängde nyodlingen. Efter ett livsverk av hårt arbete med svedjning, stenbrytning, plantering, slåtter och lövtäkt hade nyodlaren förvandlat ett stycke karg skogsmark till ett kulturlandskap i miniatyr, hagar, ljusa lövängar och små åkrar omgärdade av breda stengärdsgårdar och odlingsrösen. Anspråkslös och tidlöst enkel har bebyggelsen lagt sig i en omgiven av bara det allra nödvändigaste: ett päronträd, några aplar, körsbär och ett trädgårdsland intill jordkällaren.

Torparnas och nyodlarnas kulturlandskap fick leva bara under några generationer. Idag är jordbruken bortrationaliserade. De ljusa gläntorna planteras med skog och av de många vägar och stigar som genomkorsade de gamla skogarna är det många som inte ens är skönjbara. Men fortfarande finns områden där något av det gamla odlingslandskapet dröjt kvar och där husen står redo att ta emot någon som vill ge dem liv.

Torpställena såg oftast ut på följande sätt. I bostadshusets omedelbara närhet fanns vanligen bara en mindre bod och avträdet. Fähus eller ladugård och övriga uthus låg osymmetriskt en bra bit bort, liksom diskret tillbakadragna. Avgränsad gårdsplan saknades ofta; intill boningshuset växte däremot gärna några fruktträd och senare tider en syrenberså. (Se bilden, “Torpställe”)

Enkelstugan byggdes på 1800-talet stundom på med en halv våning, där små fönster vid takfoten gav ljus till vinden. Det förekom dessutom att stugan byggdes till med en bod.
 
Bilden på torpet är från 1959-talet
 
TORPET I HÅRDEHALL är en enkelstuga som byggdes någon gång på 1800-talet. Taket är en gång höjt och ett rum inrett på vinden. Någon ombyggnad gjordes 1927. Vid ett tillfälle blev köket lite större. 1935 restaurerades stugan och el installerades. Sedan har det skett ett flertal renoveringar och ombyggnader bl a inreddes resten av vinden under 1990-talet. 1998 byggdes stugan ut med en mindre sal och ett vindsrum. Ladugården/stallet flyttades till torpet 1920. Där fanns plats för fyra nötkreatur och en häst. Idag är logen häststall. Djurstallet rymmer en liten sadelkammare, intill finns ett fårstall och ett hönshus. Höskullen finns kvar som tidigare. Stugan har ägds av skogsarbetare Axel Olssons far och sedan av Axel och Hildur Olsson, och sonen Yngve fram till 1970-talet då torpet såldes på auktion. Stugan har sedan haft ytterligare tre ägare innan vi 1997 köpte torpet.  /Familjen Nimbs.  Övrig text är hämtad från “Så renoveras torp och gårdar” ICA bokförlag


Vi på Torpet i Hårdehall har erbjudit upplevelseverksamhet sedan 2000. Samma år "byggdes" den här hemsidan. 2010 den 31 januari las en sitemeter till.

Startsida